När jag tänker på dansband tänker jag på sommar, gamla dansbandsbanor och svenska klassiker som alla kan sjunga med i. Matchande scenkläder och par som dansar bugg. Även om dansband känns tvättäkta svenskt finns det faktiskt några band i våra grannländer, då framförallt i Finland.
Det är kanske ingen chock att dansbandsmusiken är som störts i de svenskspråkiga delarna längs kusten. Det band som vi kanske mest känner igen är Tommys, som är ett finlandssvenskt dansband som har legat på Svensktoppen. Någon som har lyckats förena finskt vemod med traditionell dansbandsmusik dansband är Charles Plogman. Han har haft stor framgång och blivit en av Finlands mest populära schlagerartist, även på den finskspråkiga sidan.
Helt ovanligt är det inte heller att se dansbandsartister när man är på solsemester. Det är kanske ingen man känner igen till
utseende även om man mer än gärna sjunger med i gamla klassiker. Det händer ofta att hotell har någon form av underhållning och då är musik en populär kategori. Någonstans tror jag att svenskar är stolta över sin ganska säregna musikgenre och gärna delar den med omvärlden, allra helst på en solsemester någonstans.
Detta gör ju att i sin tur sprids dansbandsmusiken vidare. Musiken hämtar nya influenser beroende på var den skapas. Detta märks även i Sverige. I Skåne är dansbandsmusiken ofta lite lugnare och inspirerad av countryn. I Mellansverige kommer de flesta dansbanden som känner igen, Vikingarna till exempel. Musiken går lite snabbare här och det går bra att dansa bugg. Mellansverige kallas också för buggbältet. I Norrland är dansbandsmusiken lite modernare och det märks att soundet på dansbandsmusiken är hämtad från rockigare influenser. Oftast sägs det att dansbandsmusiken är som störst ute i landsbygden.