Numera rycker vi på axlarna åt de gamla folkparkerna som har vuxit igen, förfallit och enbart tjänar som utomhusgymnastik åt äldre på somrarna. Men för bara 50-60 år sedan var det i folkparkerna allt hände. Folk samlades för att titta på de senaste stjärnskotten, för att få sig en liten oskyldig flört, sitta och svärma på en parkbänk och inte minst för att dansa till musik som ungdomarnas föräldrar ansåg som obscen. Dåtidens dansband fick känna av storsuccén i landets alla folkparker och dessa låg minsann utspridda över landet. Ibland har det till och med hänt att dansband har fått vara med om så speciella stunder i folkparkerna att har påverkat artistnamn eller bandnamn. Man klädde upp sig i sina finaste kläder, eftersom man sällan köpte nytt. Det råder således stora skillnader mellan dagens shopping som börjar redan i unga år när föräldrar letar efter Gant rea barn och andra märkeskläder till sina små.
Folkparkens historia
Från början ägdes folkparkerna av en bygdeförening eller arbetarorganisation. Själva begreppet ”folkparker” är faktiskt ett svenskt fenomen även om liknande ställen har byggts runt om i Europa som ställen att roa sig på. Det blev folkets egna parker där vem som helst hade råd att gå in och underhålla sig för en relativt billig peng. Det blev således de optimala platserna för dansband att slå igenom på, eftersom de sträckte ut en hand mot folket. De första folkparkerna uppstod dock redan på slutet av 1800-talet, men det var inte förrän på 50-talet som deras popularitet växte explosionsartat. Detta för att svenska staten innan dess hade haft strikta regler om vad som fick hända och inte i parkerna. Ingen sprit fick under några som helst omständigheter serveras, men det uppstod slagsmål och fylleri ändå. Kyrkan tyckte det var allt annat än anständigt att öppna upp parkerna för dans och man uppfann till och med ett eget begrepp – dansbaneeländet. Folkparkerna blev synonymt med synd och skam – åtminstone för de kyrkliga.
De första folkparkerna anlades i städer som Malmö, Helsingborg och Eskilstuna, men så småningom växte sig fenomenet stort ute på landsbygden också, eftersom Sveriges landsbygd på den tiden blomstrade. Under flera årtionden härjade folkparkshysterin och hade inga planer på att avstanna. Idag ser det dock annorlunda ut.
Kommer folkparken återuppstå?
Det finns dock människor som anser att det är rena förlusten att inte ha fler öppna folkparker idag. Visserligen har alla inte stängt ned, men det förekommer främst barnteater eller marknader under juletid, istället för dans. Dansbanden har fått flytta in i lokaler eller spela på campingplatser istället. Eftersom folkparkerna också fanns i hela landet, även på de mycket små orterna och att band förr i tiden reste till Gamleby såväl som till Stockholm, var det enklare att nå ut till en stor publik med ganska små medel. Om folkparken återigen blir en älskad samlingsplats, återstår att se.