Populära dansband

Dansband – den föränderliga bilden

Tillhör du den skara människor som gillar dansbandsmusik? Det här är en genre som främst är ett nordiskt fenomen. Nämn termen dansbandsmusik för exempelvis en engelsman och denne gör säkerligen associationer med ett band som sysslar med att spela musik som passar för dans, oavsett om det handlar om techno, pop eller något annat. Bilden av dansbandet i Sverige är förstås ett helt annat. Det handlar inte om dansant musik som generellt begrepp, utan om en separat genre med sina speciella kännetecken. Här är det dock lätt att bli alltför generell i bedömningen, vilket kan kännas orättvist. Dansbanden kändes förvisso väldigt lika varandra under en tid, men den här bilden har förändrats.

Nostalgitripp

Många minns med en nostalgisk blick dansbanden Vikingarna och Lasse Stefans med flera. Deras storhetstid präglades av en musik och image som i det närmaste var densamma oavsett vilken dansband det handlade om. Det här gjorde att dansbanden fick en stark töntighetsstämpel på sig av en bred massa som såg musiken som otroligt förutsägbar. Ja, rentav kändes det ett tag som att det fanns en särskilt mall för hur en dansbandslåt skulle se ut – samt en mall för hur scenkläderna skulle vara designade. Bland annat har komikergruppen Galenskaparna uppmärksammat det här fenomenet, genom att belysa det i långfilmen Leif. Här finns nämligen en dansbandsfabrik, som stöper alla musiker i samma form.

Nåväl. Många dansbandsmusiker har sedan dess strävat bort från denna stereotyp med en önskan att vidareutveckla konceptet. Det här innebär att genren, eller i alla fall delar av den, sakta men säkert har utvecklats. De gamla scenkläderna har lagts på hyllan, där veteranerna i branschen kanske fått hyra ett förråd i Linköping (eller var hemorten nu finns) för att få plats med den stora samlingen plagg. Den gamla dansbandsbilden blev snabbt otrendig och behövde sin förändring, den saken är klar. Hur gick det då till?

Hur har dansbandsmusiken förändrats?

Grunden i denna förändring handlar om en utveckling i både musikalisk inriktning och den utseendemässiga framtoningen. Ett av de band som manade fram den här förändringen var Arvingarna, ett band bestående av musiker som var söner till dansbandsmusiker. Trots att musiken fortfarande var dansant så det räckte och blev över, innebar Arvingarnas musik ändå en välbehövlig vidareutveckling av det gamla dansbandskonceptet. Musiken gränsade nu till både schlager och pop, samtidigt som den inte baserades på de gamla mallar som tidigare definierat genren. Flertalet band har sedan kommit fram som utvecklat soundet mot både hårdare rock och ren popmusik. På något sätt gjordes upptäckten att musiken fortfarande kunde vara dansant och fylla sitt syfte, utan att leva på gamla meriter.

Den äldre generationen kanske fortfarande föredrar de “kramgoa” låtarna som spelas av herrar i matchande kostymer, men faktum är att genren fått en välbehövlig ansiktslyftning.